torsdag 12 november 2009
ett rop på hjälp. från en klasskamrat i nöd. ja. så är det.
hej. det här är andreas. jag sitter fast under en stol. i datasalen. ingen är här, vi har deadline imorrn och jag känner mig lite osäker på om jag kan ta mig ur min situation. jag är liksom själv här. som sagt. är det nån som hör mig skrika? som ett eko liksom? jättehögt, skriker jag nu. men ni hör mig visst inte. jag är verkligen jättefast här. under stolen. och öl har jag druckit. kanske en. astrakan. "en njutbar historia" står det här. men gud. jag ligger ju verkligen här. alldeles fast är jag, under ett hav av stolar. jag hör mitt eko. men ni hör mig inte. attans. kom och hjälp mig. genast. ack ack ack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
tönt du kommer dö där.
SvaraRaderaoch sorry att jag rekommenderade astrakan . too much too good.
SvaraRaderadet är mammas pojkar på tv nu... tyvärr. Men efter kan vi komma, om det slutar snöa, kanske...
SvaraRaderasara och amelie
men vi kommer till er nu fina kvinnor!
SvaraRadera